Rapport om mänskliga rättigheter i turkiet

1. befinner sig i ett kritiskt skede. I detta läge blir civila insatser inom området ännu viktigare.

Under de senaste åren har Turkiet upplevt en dramatisk tillbakagång när det gäller respekten för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Enligt Turkiets placering i det liberala demokratiindexet, baserat på data från Demokratirapporten 2024 som publicerades av V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet den 7 mars 2024, befinner sig landet nu i sin svåraste period i modern tid.

Allvarlig Situation

Den redan allvarliga situationen har stadigt försämrats sedan juli 2015, när ett misslyckande att vidta omfattande åtgärder för en fredlig och demokratisk lösning av den kurdiska frågan ledde till återupptagen väpnad konflikt. Ytterligare kränkningar har följt, särskilt efter att undantagstillstånd infördes efter det misslyckade kuppförsöket den 15 juli 2016. Detta undantagstillstånd har fått permanent karaktär genom en rad nya lagar och regleringar.

Som ett resultat av detta har Turkiet nu en verklighet där kränkningar av rättigheter är norm, medan utövandet av fri- och rättigheter har blivit undantag. Landet präglas alltmer av osäkerhet, godtycklighet och en brist på rättssäkerhet, vilket blivit centrala inslag i regimens överlevnad.

De allvarliga och strukturella problem som de mänskliga rättigheterna i Turkiet står inför idag är direkt kopplade till den auktoritära omvandlingen av den politiska regimen. Denna omvandling kan tolkas som en rörelse från ”en stat som systematiskt kränker rättigheter” till ”ett fullständigt avståndstagande från idén om en rättighetsbaserad ordning”.

Följande aspekter kännetecknar denna period:

1. Utbredda och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, med särskilt fokus på inskränkningar i yttrandefrihet, mötes- och demonstrationsfrihet samt föreningsfrihet.
2. Otillräckliga rättsliga ramar som leder till straffrihet, även vid de mest allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter.
3. Nedmontering av det civila samhällets utrymme.
4. Systematiska hot, trakasserier och skrämsel mot människorättsförsvarare, i syfte att dölja övergrepp och befästa straffriheten.
5. Systematisk tortyr och andra former av misshandel, som blivit allt vanligare, används för att stärka den politiska maktens kontroll över olika delar av samhället och därigenom ytterligare underminera den sociala freden.

Rapporter från FN, Europarådet och Europeiska kommissionen

Förutom rapporterna från nationella människorättsorganisationer är det väldokumenterat att kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive tortyr, har ökat dramatiskt i Turkiet på senare tid. Respekten för demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter har också försämrats, enligt FN, Europarådet och organ från Europeiska kommissionen.

Uppgifterna från Europadomstolen utgör en viktig indikator på de många kränkningar av mänskliga rättigheter som har inträffat under denna period. Enligt domstolens statistik började andelen ärenden från Turkiet att öka markant, särskilt från och med 2016. I slutet av 2015 hade 8 450 (13 %) av de 64 850 mål som var anhängiga vid domstolen anknytning till Turkiet, vilket gav landet en tredjeplats. Vid utgången av 2016 hade antalet mål stigit till 12 600 (15,8 %), vilket placerade Turkiet på andra plats. I slutet av 2022 hade Turkiet klättrat till första plats med 23 400 (34,2 %) av de 68 450 mål som var anhängiga vid domstolen. Detta kan ytterligare förstås i ljuset av att totalt 26 690 domar har meddelats under de 66 år som gått sedan Europadomstolen inrättades 1959.

Det är fortfarande ett stort problem att viktiga domar, som de rörande Osman Kavala och Selahattin Demirtaş, inte har verkställts. Enligt uppgifter från HRFT dokumentationscenter har situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet allvarligt försämrats. Under de första åtta månaderna av 2024 rapporterades följande:

• 94 medlemmar och ledare från partier och föreningar frihetsberövades, varav 24 senare arresterades.
• Säkerhetsstyrkorna använde våld vid minst 138 fredliga händelser och demonstrationer, inklusive pressmeddelanden, firanden och minnesstunder. Under dessa ingripanden frihetsberövades minst 1 726 personer (inklusive 79 barn), varav 550 utsattes för tortyr och annan misshandel, och minst 31 personer skadades.

Dessa siffror representerar bara en bråkdel av verkligheten, eftersom HRFT dokumentationscenter är beroende av rapporterade fall. Trots detta framhäver de en oroande statlig praxis.

2. Verkligheten av tortyr och annan misshandel

Tortyr och annan misshandel i både officiella och inofficiella häkten har blivit vanligt förekommande i en miljö där våld har blivit systematiskt och allmänt. Rättsstatsprincipen har helt övergivits, och konstitutionella principer samt rättsliga garantier har förlorat sin funktion, även på papper. Offentliga tjänstemän som begår övergrepp skyddas av straffrihet. Denna hänsynslösa användning av våld, som påverkar alla i det dagliga livet, syftar till att öka regeringens kontroll och påtryckningar på olika delar av samhället.

Våldet från brottsbekämpande myndigheter har ökat under fredliga sammankomster och i inofficiella häkten, där de ofta agerar utanför lagens ramar med politiskt stöd. Grupper som kvinnor, HBTQI-personer och människorättsförsvarare utsätts för systematiskt våld när de utövar sina grundlagsskyddade rättigheter. Anklagelser om tortyr och misshandel av flyktingar, asylsökande och migranter i avlägsnandecenter ökar, särskilt i samband med tvångsdeportationer och påtvingade återvändanden. Denna ökade förekomst av tortyr och misshandel har nyligen bekräftats av FN kommitté mot tortyr i dess avslutande iakttagelser, publicerade den 14 augusti 2024, där Turkiets femte periodiska rapport utvärderades med hänsyn till information från människorättsorganisationer, inklusive HRFT.

Flera fakta belyser allvaret i situationen:

• Sex personer dog under 2023 i förvar under omständigheter som väcker allvarliga misstankar om tortyr och annan misshandel.
• Under de första åtta månaderna av 2024 ansökte 537 personer som utsatts för tortyr, eller deras anhöriga, om hjälp från HRFT.
• Antalet fångar i fängelser, där tortyr och andra former av misshandel har varit utbredda, ökade med 105 764 på ett år, från 251 101 den 1 september 2023 till 356 865 den 2 september 2024. Detta är en kraftig ökning jämfört med tidigare år, där antalet fångar bara hade ökat med 30-40 000.

Dessa fakta illustrerar hur allvarligt problemet med bestående tortyr och misshandel har blivit i Turkiet.

3. Påtryckningar mot människorättsförsvarare

Människorättsförsvarare, inklusive chefer, personal och volontärer från HRFT, utsätts för systematiska administrativa och rättsliga trakasserier, samt en ständigt ökande risk för fängelsestraff. Tyvärr skulle en fullständig redogörelse för alla exempel bli lång, där varje fall är allvarligt i sin egen rätt.

Ett memorandum publicerat den 5 mars 2024 av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter sammanfattar den allvarligt fientliga miljön mot oppositionen i Turkiet och de allvarliga begränsningarna av demokratiska friheter för medborgare och civilsamhället. I memorandumet konstateras att ”yttrandefriheten är hotad i Turkiet, där journalister, människorättsförsvarare och civilsamhället verkar under ett systematiskt förtryck och med rättsliga sanktioner.”

4. Kampen mot tortyr och misshandel

I dag är kampen för att utrota tortyr och annan misshandel, inklusive behandlingen och rehabiliteringen av tortyröverlevare, mer än bara en fråga om att förhindra kränkningar. Att fortsätta dessa insatser i en miljö präglad av hårt förtryck, och att öka deras effektivitet, utbredning och delaktighet, är avgörande för att övervinna den kris för demokrati och mänskliga rättigheter som vi står inför.

Det försiktiga hopp som väckts i samhället efter lokalvalen den 31 mars 2024, samt det faktum att landet rör sig bort från en regim som ignorerar mänskliga rättigheter, visar att Turkiet befinner sig i ett kritiskt skede. I detta läge blir civila insatser inom området ännu viktigare.

Mot bakgrund av denna bedömning är det nu mer nödvändigt än någonsin att utveckla och stärka solidariteten och samarbetet på både nationell och internationell nivå. Detta är avgörande för att övervinna den allvarliga kris som har stängt det medborgerliga utrymmet, och att åter betona de mänskliga rättigheternas ”konstituerande roll” i alla aspekter av livet.

Läs rapporten på engelska